måndag 18 februari 2008

Sportlov

eller vårvinterlov, eller va de nu heter...
De har vi nu iaf. alla barnen hemma med mig! Jippi!!!
Idag är alltså första dagen, ett slags test kanske för hur mycket man ska orka med?!?
Det började med att dom lusläste sportlovs idningen med alla aktiviteter och planerade in en var varannan timme HELA dagen... ehhh, nä, de ställer inte Jenny upp på just nu, sorry kids.
EN aktivitet om dagen kan jag sträcka mig till, även de känns just nu som om jag skull bestiga mount everest elelr ngt. De betyder ju at jag måste göra mig representabel VARJE dag, jag kan inte glida runt i mina urtvättade småhåliga jogging brax som har ett x antal år på nacken, men grymt sköna är dom. Man måste kanske även borsta håret och försöka hitta någon tröja som iaf går att dra ner över halva magen, vilket börjar bli en omöjlig uppgift då till och med gravidbyxorna med den ENORMA mudden börjar kasa ner från los gigantos magen... ¨
Okej okej, jag är less, trött, sur, gnällig JAG VET!!!

Idag fick man iaf välja en aktivitet och det blev bowling! Så efter minsta sonen sovit klart sin skönhetsömn, som även mamman i familje är i stort behov av, iaf skönheten, så ska vi alltså ge oss av in till stan för en timmes bowling. Tror ni att det kan hjälpa mini Ekelöf att komma ut? Tror inte det, är helt övertygad om att eftersom detta är uttalat min sista graviditet så ser kroppen banne mig till att jag ska få vara gravid så länge det går och njuta ska man visst också göra, men HUR???

Om jag skyndar mig nu så kanske jag hinner slänga mig 10-15 min på sofflocket innan de stora barnen, som jag tvingade ut en stund, kommer tillbaka och innan minsta herr ekelöf bestämmer sig för att vakna och hitta på en masssa bus, för det är han riktigt duktig på nu för tiden!

Kram & Klapp på er alla
-J

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha, "lider" med dig! Men när man är sådär uppgivet trött så kommer ju bebisarna oftast ut! Hur det än är så är det ju inte länge kvar! Inte lätt att vara positiv men så ÄR det ju! :)
Tänker på dig iaf och håller tummarna!
Kramar!

Anonym sa...

Åhh men man får vara gnällig när man gått så rysligt många dagar över tiden. Man får vara trött, less och tjurig så det så! Jag tycker det är ett under att du står på benen...ja att du ens orkar vara ensam med alla barnen, att du inte bara ligger i en hög på soffan och gråter en skvätt för att det är så ryyyyyyyysligt synd om dig som inte får föda nu! ;-)

Och du, jag vet att du gillar att vara värst och bäst, men tro mig, denna gång behöver du inte bräcka mig, det är helt ok att föda innan du gått 15 dagar över...du har iaf värsta magen! :-)